"Tacksamhet är en positiv känsla eller attityd inför något som någon annan har gjort"

Tacksamhet uttrycker sig olika hos olika individer, och hos en tvååring kan uppskattning yttra sig enligt följande:
-Har du tvättat mitt täcke som jag hade kissat på? Vad du är gullig. Du är ingen bajskorv.

-Nej men! Inte säger du väl fula ord inför barnen?!

Är det när vi i hemlighet lyssnar på våra barns lek som vi får höra hur vi själva egentligen låter? Eller är det en myt?
Den fyraåriga mamman informerade bestämt:
-Nu går jag på grillfest, hej då. Du stannar hemma och tar hand om barnen. Ta hand om barnen nu. Ordentligt!
Den tvååriga lilla familjefadern såg först perplex ut där hon stod omringad av sju dockor som plötsligt fick något krävande i blicken, och muttrade sedan för sig själv:
-Jaha, där gick hon ja...
(och här måste erkännas att konversationen hittills eventuellt kan ha en viss sanningshalt även om jag sannolikt skulle ha valt ett annat upplägg vid upplysningstillfället)
Och tvååringen tillägger:
-Fan!
Så. Jag väljer att tro på skröna. Helt klart ;)

-Ja, nu var det längesen jag hörde det sist...!

-Vet ni vad jag har läst på Facebook? frågade den upplyste familjefadern och tittade förväntansfullt på sina avkommor.
-Nej, svarade fyraåringen nyfiket.
-NÄ!? vrålade tvååringen argt.
-Att folk redan har hittat svamp i skogen! Ska vi gå ut i skogen hela familjen i helgen och se om vi hittar några?
-Ja! jublade fyraåringen förväntansfullt.
-JA!! vrålade tvååringen argt.
-Ja, Virsehatt? namedroppade jag bygdens gnejsmassiv i syfte att briljera och utan att vidare reflektera över att området möjligen varit fridlyst sen -37 eller överhuvudtaget skulle förknippas med fungi, varpå vår fyraåriga medhållerska jakade med:
-Ja! Visa patt!

Men man är ju inte äldre än man gör sig... eller?

Vad betyder det när ens lillasyster fyller år och tangerar medelåldern...?

Glad midsommar önskar Portvinsmamman!

Män.

-Har du sitt han på teve nåt då, du såg väl matchen? frågade sportgalna farmor Dagny, och syftade på min frånvarande sambo som tillsammans med en hop andra gulklädda familjefäder (samt några andra) förgyllde matchen mellan Sverige och Frankrike med sin närvaro.
-Ja, jag såg matchen, svarade jag (och uteslöt informationen att jag enbart tittat med ett halvt öga), men jag har inte sett honom alls!
-Happ, káron! Han ha fäll huk si hel vicku!
Och för mina läsares skull som inte har sitt ursprung i Dalarna så kommer här ett förtydligande:
-Jaha, karlar! Han har väl hukat sig hela veckan!

-Mamma, jag kan inte sova!

Efter att ha pusslat och fixat inför övernattning hos kusinskaran hamnar fyraåringen skavfötters med systerdottern, varpå systerdottern utbrister (till synes lyckligt):
-Är det här verklighet eller är det en DRÖM!?
-Det är verklighet, svarar jag förtjust över hennes entusiasm.
-Bra, för jag brukar alltid drömma mardrömmar om sånna här fester!

Sparven från Borlänge

Jaha, inte var det igår. Och inte i förrgår. Inte ens i år. Eller förra året. Men Gud, inte ens sen efter jag för första gången blev gravid med barn nummer ett. Nä, knappt ens under 2000-talet...? Tja, låt oss komma överens om att det var aslängesen, okej? Men för att citera en kollegas klipska liknelse: "Jag är som en trisslott - plötsligt händer det!" I förrgår upptog jag gamla gymnastiktakter och slog till med en flick-flack på gräsmattan. På den första flick-flacken följde en till samt ett par handvolter, yrsel, smärta och illamående. Vad ska inte en mamma gå igenom för att impa på barn (och då tänker jag inte ens nämna mitt besök hos kiropraktorn idag)?

Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra nätet rassla!

När vi precis satt oss vid middagsbordet gjorde England mål mot Frankrike, varpå familjefadern vrålande skuttade iväg till TV:n för att titta på... nåt - jag vet inte riktigt vad (själva målet hade England ju redan gjort...?).
-Jaha, vad är det för fel på honom nu då? undrade fyraåringen medan hon mumsade på en stor sked stuvad spenat.
När Frankrike kontrade fick den skuttande fadern en tvåårig liten medskutterska bort till TV:n, varefter storasystern muttrande konstaterade:
-Så där ja, nu är det fel på båda två.

-Oj, hon har nog inte sett mat sen... igår kväll..!

Kan det eventuellt ha varit så att det faktiskt syntes att jag efter gårdagsnattens hatt-rullande i Halmstad C (som började på en av Halmstads finest - och i sedvanlig ordning slutade med botten-upp-och-resten-i-håret) var i ett stort behov av salt och fett för att återställa min kropps normalvärden? Varför skulle servitrisen på Sibylla, när jag beställde sex stycken kulinariska rätter med extra allt till lika många i mitt hem väntande gourmander (inklusive mig själv), annars ha frågat mig: "Ska du äta här?"