OBS! (Tro mig, mina vänner, när jag säger att jag känner er och att jag vet att det här obset är nödvändigt för vissa av er. Ingen nämnd - ingen glömd!) Innan du svarar på min fråga undanbeder jag mig (vänligt men bestämt) putslustiga kommentarer om mina och mina medsystrars privata delar: Finns det fler som har spenderat delar av natten med en arg liten fladdermus, eller händer dylikt enbart vår familj?
I vårt fall gick det till enligt följande: Ett nattvandrande barn öppnade dörren till vårt sovrum, tog min kudde, och la sig att sova utan närmare eftertanke. Efter att ha irriterat mig på nattlampan utanför vår sovrumsdörr i X antal långa minuter bestämde jag mig för att gå upp och stänga sovrumsdörren igen. Det gick inte. Istället skrek någon argt på mig, så jag slutade mina försök att stänga dörren och stod istället trött och tafatt och tittade sorgset på nattlampan. Vad skulle jag ta mig till? Plötsligt for ett ting som en projektil genom korridoren och landade under nattlampan med vingarna utfällda, redo för attack. Individen morrade och stirrade och jag frös av skräck. Jag väste ett tyst hjälp till min sovande sambo, vilken satte sig kapprak i sängen och började mumla mantrat: "jag gillar inte fladdermöss, jag gillar VERKLIGEN inte fladdermöss, usch, jag gillar inte fladdermöss, jag gillar VERKLIGEN inte fladdermöss, usch, jag..." osv. Efter att till en början hållit om varandra och väntat på Ragnarök började vi knuffa varandra i riktning mot varelsen som fortfarande brölade i vredesmod. Efter ytterligare en minut kunde vi med gemensamma krafter, en hink och januarinumret av tidskriften Jaktmark & Fiskevatten få ut vederbörande (som fortfarande vrålade av raseri) i kylan via badrumsfönstret. Självklart fick jag, som sann djurvän, dåligt samvete över den iskalla natten, och sprang tillbaka till fönstret för att spana efter livstecken. Det enda jag kunde urskilja var ett ursinnigt yl som försvann ut i natten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar