Jag har precis skickat brev till barnen, som levereras om 20 år (breven - inte barnen)! Oj, vad svårt det var att veta hur jag skulle börja... Oj, vad känslorna bara forsade ur mig och upp på skärmen... Och OJ, vad långa breven blev! Nu känner jag mig nollad och halvt i koma. Undrar på ett ungefär vad jag skrev i breven? Det visar sig (om 20 år)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar